Tillägg till remiss – förslag till föreskrifter och allmänna råd om kreditriskhantering

Organisationerna välkomnar att Finansinspektionen försöker komplettera tidigare konsekvensutredning med avseende på konsekvenser för kreditförsörjningen i ekonomin. 

Organisationerna tycker dock inte att den presenterade promemorian förmår belysa effekterna på ekonomin i samhället, och särskilt inte effekterna på kreditgivningen till små och medelstora företag. Sammantaget anser därför inte organisationerna att det presenterade underlaget är tillräckligt för att i dagsläget motivera behovet av en skärpt reglering i form av föreskrifter, eller att påskynda ett ikraftträdande av sådana föreskrifter.

 

Bakgrund

Regeringen har i promemorian ”Upplösning av Sparbankernas säkerhetskassa och vissa andra frågor”, sedermera proposition 2017/18:137, föreslagit en utökad föreskriftsrätt för Finansinspektionen (nedan FI) i fråga om kreditinstitutens kreditprocesser och jävskrediter.

Med anledning därav publicerade FI den 17 oktober 2017 förslag till föreskrifter och allmänna råd om kreditriskhantering. Svenska Bankföreningen, Sparbankernas Riksförbund och Finansbolagens förening (nedan organisationerna) lämnade den 26 januari 2018 ett gemensamt remissvar. Efter remisstidens utgång, den 3 april 2018, deltog representanter från organisationerna i ett extra referensgruppsmöte med FI, för att diskutera oklarheter kring vissa begrepp. Organisationerna återkom också skriftligen med förtydliganden i vissa delar den 16 april 2018.

I remissvaret i januari 2018 påpekade organisationerna att det redovisade underlaget helt saknade en analys av de totala effekterna som de regleringskrav som införts sedan finanskrisen medfört för den finansiella stabiliteten och skyddet för intressenterna. Flera andra remissinstanser framförde liknande synpunkter. I en hemställan till Finansutskottet den 23 mars 2018 begärde Svenska Bankföreningen bl.a. ett uttalande från riksdagen om att FI skulle ta fram en konsekvensutredning med en beskrivning av de närmare effekterna av förslaget. Finansutskottet anmärkte i sitt betänkande 2017/18:FiU47 att en myndighet, innan den beslutar om föreskrifter, ska ta fram en konsekvensutredning, samt att utskottet förutsätter att det i och med det säkerställs att de föreskrifter som beslutas med stöd av bemyndigandet inte försämrar kreditförsörjningen i ekonomin.

Konsekvensutredningen i det tidigare remissärendet behandlar inte eventuella konsekvenser för kreditförsörjningen i ekonomin, varför FI nu remitterat en komplettering till tidigare konsekvensutredning med en redogörelse för FI:s bedömning av hur den föreslagna regleringen kan förväntas påverka kreditförsörjningen i ekonomin.

Organisationerna lämnar nedan synpunkter på remisstillägget. I sina kommentarer har organisationerna utgått från det förslag till föreskrifter som publicerades den 17 oktober 2017.

 

Konsekvensutredningen avseende kreditförsörjningen i ekonomin 

Organisationerna vill inledningsvis framhålla vikten av att myndigheter gör gedigna analyser inför varje ny reglering för att kunna identifiera eventuella konsekvenser och för att förstå hur och i vilken omfattning ett förslag påverkar olika samhällsaktörer, och därefter kunna bedöma om de föreslagna regleringarna är ändamålsenliga och kostnadseffektiva. Organisationerna anser inte att FI:s konsekvensutredning avseende kreditförsörjningen i ekonomin uppfyller de kvalitativa krav som bör ställas på en konsekvensutredning som ligger till grund för regelgivning. FI fokuserar i sin konsekvensutredning bara på de positiva effekter föreskrifterna kan få på kreditgivarnas stabilitet och inte på de ökade kostnader som kan uppstå för framförallt småföretagen. FI:s resonemang är dessutom väldigt övergripande och det saknas en dokumenterad analys för de ställningstaganden som presenteras. Organisationerna skulle därför vilja se en mer grundläggande analys av konsekvenserna på kreditförsörjningen i ekonomin, och särskilt vad gäller effekterna på kreditgivningen till små och medelstora företag. Denna analys bör också omfatta de konsekvenser för företagen som presenterades i den första remissen, i form av ökade kostnader och vilka effekter de kan få på kreditförsörjningen i ekonomin.

Organisationerna ställer sig vidare tveksamma till FI:s bedömning att bestämmelserna i det föreslagna kapitel 3 kommer att ha en positiv inverkan på kreditförsörjningen. Organisationerna håller visserligen med om FI:s resonemang gällande att bristande identifiering och mätning av kreditrisker kan leda till kreditförluster och minskad utlåning. De svenska företagen är emellertid redan idag bra på att identifiera och hantera förhöjda risker i kreditgivningen och har mycket låga kreditförluster. Argumentationen förefaller därför teoretisk och organisationerna har svårt att se att förslaget i denna del kommer få någon faktisk positiv påverkan.

 

I sitt tidigare remissyttrande ställde organisationerna sig frågande till behovet av en förflyttning från allmänna råd till föreskrifter. Det kan konstateras att FI i tillägget till remissen varken tydliggör behovet av en skärpt reglering eller de eventuella negativa konsekvenser som en utebliven ändring skulle medföra. Reglering i föreskriftsform innebär striktare handlingsregler än allmänna råd, vilket skapar mindre utrymme för företagen att göra bedömningar i det enskilda fallet. De föreslagna föreskrifterna är inte heller tillräckligt tydliga och detaljerade för att företagen ska kunna förstå vilken tillämpning som förväntas. En otydlig och alltför långtgående reglering kan innebära att företagen i sin praktiska tillämpning inför strängare processer och ställer mer långtgående krav på de potentiella kredittagarna än vad som egentligen vore nödvändigt, för att undvika risken för kritik och i förlängningen sanktioner.

Ett segment som kan komma att påverkas och som har stor betydelse för tillväxten i samhället är kreditgivningen till små och medelstora företag. Dessa företag har normalt inte samma möjlighet att prestera lika utförliga underlag som större företag har, exempelvis reviderade årsredovisningar. För att kreditgivarna ska vara säkra på att de tillämpar reglerna i föreskrifterna på ett adekvat sätt och inte riskerar påföljder, kan de behöva ställa krav på ytterligare och mer utförliga underlag från små och medelstora företag, vilket innebär ökade administrativa kostnader för dessa företag. Detta kan i sin tur leda till minskade möjligheter för företagen att hitta finansiering, vilket i förlängningen kan försvåra kreditgivningen och därmed få negativa effekter på tillväxten.

 

En annan möjlig konsekvens är att företagen, för att de inte kan eller har möjlighet att avsätta resurser för att, prestera sådana underlag som kreditgivarna behöver, väljer att söka andra, mer kostsamma och otrygga finansieringslösningar. En mer rigid tillämpning av kraven vid kreditgivning till små och medelstora företag kan vidare hämma ökad digitalisering och automatisering på området då en sådan utveckling kräver utökad standardisering. Detta i sin tur försämrar förutsättningarna för att en mer effektiv kreditprocess till gagn för kredittagarna. Organisationerna understryker vikten av att föreskrifterna blir tillräckligt detaljerade för att kunna tillämpas på ett rättssäkert sätt, men också flexibelt utifrån väsentlighet och risk, och efterlyser en fördjupad analys av förslagets påverkan på utbudet av krediter till små och medelstora företag samt vilken effekt detta kan få på ekonomin i stort.

Av underlaget till det första remissärendet framgår att de allra flesta företagen följer den befintliga regleringen på området och endast begränsade brister i kreditriskhanteringen har noterats. Därtill bör noteras att ett allmänt råd ingalunda hindrar FI från att vidta åtgärder om företagen inte uppfyller kravet på att identifiera, mäta, styra, internt rapportera och ha kontroll över de risker som deras rörelser är förknippade med.

Med hänsyn till detta, samt till bristerna i konsekvensutredningen vad avser förslagets effekter på ekonomin i samhället, och särskilt med avseende på kreditgivningen till små och medelstora företag, anser inte organisationerna att det underlag som har presenterats är tillräckligt för att motivera ett införande av regler gällande kreditriskhantering i föreskriftsform, och särskilt inte nödvändigheten i att påskynda ett ikraftträdande av sådana föreskrifter. Organisationerna anser att föreskrifterna, om de genomförs, riskerar att försämra kreditförsörjningen i ekonomin, framförallt för små och medelstora företag.

 

SPARBANKERNAS RIKSFÖRBUND  

Ewa Andersen

 

SVENSKA BANKFÖRENINGEN           

Hans Lindberg                                          

 

FINANSBOLAGENS FÖRENING

Lars Zacharoff

Senast uppdaterad: 
2018-08-28