Sparbankernas inspel till att tydliggöra proportionalitetsprincipen

Skrivelse till Finansdepartementet 2017-10-16

Sparbankerna viktiga för alla svenskars tillgång till bra banktjänster

För omkring 2 miljoner kunder – hushåll och företag - utanför storstadsområden är Sparbankerna den viktigaste bankrelationen. Det handlar om att ge privatpersoner tillgång till fullvärdiga banktjänster. Och det handlar om att ge mindre och medelstora företag utanför storstäderna möjlighet att växa med marknadsutvecklingen i den takt de förtjänar. Sparbankerna har sedan länge tagit ansvaret för att främja en sund utveckling och tillväxt, även utanför storstäderna.

Då Sparbankerna på grund av deras betydelse för mångfald, landsbygd och företagare, kan anses ha en nyckelroll i det svenska finansiella systemet är det viktigt att regelverket och tillämpningen av detta utvecklas på ett sätt som inte missgynnar Sparbankerna i relation till större och börsnoterade banker.

En sådan grundläggande fråga är att klargöra hur proportionalitetsprincipen ska tillämpas. Annars finns en överhängande risk att svenska Sparbanker drabbas oproportionerligt hårt av bland annat en mer omfattande administrativ börda.

 

Regelverket bör gynna en mångfald av både stora och mindre banker

Sverige behöver en fortsatt mångfald på bankmarknaden med en blandning av stora och små banker. Både för att värna konsumenternas och företagens möjligheter men också för att säkra en stabil bankmarknad utan överdrivet risktagande. Därför är det viktigt att regelverket anpassas på ett proportionerligt sätt och ger de mindre lokala bankerna rätt förutsättningar att utvecklas till gagn för en bankmarknad präglad av ökad kundnytta, stabilitet och långsiktighet.

Med en noga övervägd hänsyn till sund konkurrens och konsumentens bästa kan vi få både en välfungerande banksektor och garantera vår närvaro även utanför storstadens gränser.

Vi vet att ett likvärdigt konsumentskydd kan ta hänsyn till proportioner och mångfald på marknaden.

 

Nu behövs en ökad tydlighet kring proportionalitet

Att kraven på banksektorn blir hårdare genom nya EU-regler är något som vi på Sparbankerna tycker är enbart positivt. Reglerna ska vara samma för samtliga finansiella institut. Men EU har samtidigt varit tydlig med att reglerna ska tillämpas proportionerligt.
Men det är nu viktigt att det skapas ökat tydlighet och konkretisering kring proportionalitetsprincipen.

Sparbankerna har aktivt under flera år verkat för en ökat tydlighet i hur de nya reglerna på bankmarknaden ska tillämpas och följas upp för stora respektive mindre banker.

Hittills har det dock saknats konkretion kring hur proportionalitetsprincipen ska tillämpas i svensk kontext.

 

Fortsatt dialog kring konkreta förslag från Sparbankerna

Vi vill med detta brev lämna ett inspel kring de specifika proportionalitetsfrågor som vi bedömer som mest angelägna och högst prioriterade.

Generellt kan sägas att det europeiska bankregelverket efter finanskrisen 2008 valt ett synsätt som bygger på ”one-size-fits-all”. USA har å sin sida föreslagit att utgå från ett två delat banklandskap där tillsyn och regelverk anpassas efter å ena sidan lokala och regionala banker samt å andra sidan internationella banker och investmentbanker. Det europeiska valet innebär att olika typer av banker ska behandlas inom samma regelverk och tillsyn. Detta kan få allvarliga konsekvenser för den så viktiga mångfalden på bankmarknaden och för den samlade risken och motståndskraften i svenska (och europeiska) banker. Många av de mindre instituten, såsom de svenska sparbankerna, klarade t.ex. finanskrisen 2008 väl och bidrog till en fungerande bankmarknad även i en stressad situation.

Sparbankernas fokus på proportionalitet har ett tydligt mål, att bankaktiviteter och institut med hög risk ska få en hög grad av tillsyn samtidigt som säkrare aktiviteter och institut ska kunna utföra sina dagliga arbeten utan att bli hämmade av regelverk som inte bidrar till riskreducering eller andra positiva effekter. Detta, menar sparbankerna, ger grund för att hitta ett tydligt och transparent regelverk för banker som tillåter sparbankerna göra sitt jobb, dvs. skapa arbeten och tillväxt där vi finns. Vi har i detta dokument sammanställt de just nu viktigaste frågorna för oss för att fortsatt åstadkomma detta.

 

Allmänna önskemål avseende proportionalitet

De sparbanker som är medlemmar i Sparbankernas Riksförbund (59 st) har ett nära samarbete med Swedbank AB (publ.). I korthet så innebär det bl.a. att sparbankerna säljer och distribuerar Swedbanks produkter och tjänster mot provision. I några fall skapar samarbetet i denna del, enligt sparbankerna, ett onödigt dubbelarbete som inte tillför riskbegränsning eller har andra positiva effekter. Som exempel diskuterar vi i det följande regelverket kring NPAP (New Product Approval Process) där Swedbank arbetar med att riskbedöma och kontrollera nya produkter och tjänster som ska ut på marknaden genom de NPAP processer som regelverket föreskriver. Därutöver så har sparbankerna att företa sin egen NPAP på samma produkt/tjänst. Därefter lanseras samma produkt/tjänst via Swedbank och Sparbankerna och denna produkt/tjänst har då genomgått 60 NPAP bedömningar. Sparbankerna anser att en ny tjänst eller produkt endast borde behöva behöver genomgå NPAP en gång, givetvis under förutsättning att NPAP är gjord av ett institut under tillsyn samt uppfyller kraven i regelverket. Det finns andra liknande områden såsom t.ex. processkartläggningar och kartläggning och uppföljning av utlagd verksamhet.

Ett liknande problem finns i reglerna och tillämpningen av AML där sparbankerna bedriver liknande verksamhet som Swedbank och där vi tillsammans utvecklar gemensamma system eftersom vi bedriver liknande verksamheter i Sverige. Arbetsprocesser och scenariobeskrivningar vilar på Swedbanks scenario- och riskanalyser. Detta, anser sparbankerna, är en viktig riskreducerande åtgärd då Swedbank har stora databaser över inträffade händelser som vida överstiger sparbankernas databaser över inträffade incidenter kring AML. Finansinspektionens tolkning av gällande rätt har varit en annan, nämligen att varje sparbank ska bygga egna scenario- och riskanalyser. Sparbankerna anser att risken för penningtvätt i sparbankernas system minskar om sparbankerna använder Swedbanks scenario- och riskanalyser i grunden och därefter gör justeringar till följd av lokala eller strategiska särförhållanden. Detta samtidigt som den administrativa bördan för mindre institut minskar.

För de allra minsta bankerna, några av våra medlemmar har mindre än 10 anställda, blir den samlade interna kontrollen oerhört tung trots att det rör sig om mycket små och icke komplexa verksamheter som närmast kan överblickas på transaktionsnivå. En bank med så få anställda måste fortfarande ha en Compliance Officer, en Riskkontrollansvarig och därutöver interna- och externa revisorer. Sparbankerna skulle önska att de minsta bankerna får möjlighet att kombinera olika av de ovanstående rollerna i samma person (företrädelsevis inom samma försvarslinje). Motivet till detta är att detaljkunskap om bankens alla avtal och risker måste vara väsentligt mycket lättare att nå i så pass små enheter än i större banker. Därmed, anser Sparbankerna, bör den samlade risken i en liten bank inte bli högre än i en större bank trots att fler kontroller utförs av samma person.

Rapporteringen till Finansinspektionen binder relativt sett mycket högre resurser i en mindre bank än i en stor bank. Sparbankerna anser att det borde finnas möjligheter till längre tid mellan rapporteringarna om (och bara om) banken har god marginal till de lägsta gränser som stipuleras enligt aktuellt regelverk. Som exempel så anser vi att sparbanker som har klart över 100 % i LCR borde kunna rapportera sin aktuella LCR-kvot årsvis.

En viktig fråga för sparbankerna gäller resolutionsavgiften. Sparbankerna anser att de institut som är ”To big to fail” (eller nationellt systemviktiga banker) och därmed kan komma att ta offentliga medel i anspråk vid en resolutionsåtgärd också måste bära kostnaderna för resolutionsreserven. Riksgälden har tydlig uttalat att sparbankerna inte kommer att omfattas av resolutionsreserven och därmed är det orimligt att sparbankerna betalar för denna.

 

Specifika önskemål avseende proportionalitet

Artikel 94(1) CRR, det verkar i dagsläget som om i princip samtliga banker kommer att träffas av regelverket kring ”trading-books”. Det är mycket stor administration förknippat med ”trading-books”. Till följd av proportionalitet bör inte, enligt sparbankerna, små ”trading-book” aktiviteter föranleda ytterligare rapporteringsbörda. Förslag är att undanta ”trading-books” mindre än 5 % av totala tillgångar eller mindre än EUR 50 miljoner från kraven (detta i enlighet med ESBG:s (European Savings and Retail Banking Group) ståndpunkt).

Artikel 103(3) ”Management of trading book” ska inte omfatta de som föreslås undantas enligt ovan.

Artikel 104(2)(e) CRR, sparbankerna anser inte att samtliga finansiella instrument som redovisas till verkligt värde bör räknas som ”trading-book”. Detta skulle skapa mycket administration och ett stort arbete för att undvika att hålla tillgångar (och skulder) som drabbas av reglerna avseende ”trading-book”. Genom att sparbanker verkar på olika ställen med olika utlåningsmöjligheter behöver sparbankerna kunna hantera överlikviditet utan den stora administrativa börda som följer av ovanstående föreslagna förändring. Sparbankerna anser vidare att artikeln, såsom föreslagen, står i konflikt med ”Basel Committee Market Risk Framework”.

En till ovanstående diskussion närbesläktad fråga rör sparbankernas långsiktiga strategiska innehav av aktier i Swedbank. Som redan framgått har Sparbankerna och Swedbank ett långtgående strategiskt samarbete och som ett led i detta har sparbankerna ett stort ägande i Swedbank (organisationsaktier). Med nuvarande och kommande redovisningslagstiftning ser Sparbankerna en risk i att kombinationen av att aktier ska värderas till verkligt värde samtidigt som tillgångar värderade till verkligt värde ska definieras som ”trading book” leder till att Sparbankernas organisationsaktier i Swedbank blir klassificerade som ”trading book”, med bl.a. daglig rapportering av ”profit and loss” och en förändring i kapitaltäckningen. Detta kan inte rimligen vara avsikten, samtidigt känner inte Sparbankerna till att det skulle finnas något förslag av undantag för just denna typ av exponering. En möjlig väg framåt vore att använda ett generellt undantag för sparbankerna i detta fall alternativt justera något i förslaget till ändringar i CRR så att denna typ av orimliga konsekvenser undanröjs.

Artikel 428 (d,e) CRR Sparbankerna anser att covered bonds som kvalificerar för minst LCR level 2A, bör få inräknas med åtminstone 50 % i NSFR. Anledningen är en harmonisering av reglerna så att obligationer med kort återstående löptid inte får oproportionerligt snabba nedskrivningar i NSFR. Viktigt för sparbankerna att möjlighet till låg-risk förvaltning av överlikviditet hålls öppen och får en rimlig effekt på båda likviditetsmåtten.

Artikel 435(2)(a) Ledande befattningshavares uppdrag som föreslås bli obligatorisk att offentliggöras av banker borde innehålla koppling till artikel 432(1) med undantag för mindre banker. Denna artikel, alltså 435(2)(a), känns onödigt betungande och irrelevant för sparbankerna. Den kan inte sägas skapa någon riskreducerande eller annan nyttig effekt för sparbankerna eller dess intressenter. Den information om styrelse och ledning som i dagsläget finns offentliggjord är tillräcklig.

Artikel 76(3) CRD Avser krav på riskkommittee för komplexa verksamheter. Sparbankerna föreslår att paragrafens intention kring proportionalitet definieras tydligare, förslagsvis med en gräns om balansomslutning om EUR 15 miljarder (detta i enlighet med ESBG:s (European Savings and Retail Banking Group) ståndpunkt). Detsamma gäller artikel 88(2) avseende nomineringskommittee samt 95(1) om ersättningskommittee.

 

Specifika önskemål av bevarat nuvarande regelverk

En av de allra viktigaste prioriteringarna för de svenska sparbankerna då det gäller proportionalitet i regeltillämpningen hänförs till Artikel 400(2) CRR. De svenska sparbankerna är inte kopplade till Riksbanken utan använder Swedbank AB såsom centralbank. För att hantera detta krävs dels att vi får behålla nuvarande möjlighet att sätta vikten 0 på placeringar over-night (alltså undantag från stora exponeringar). Därutöver är vi beroende av fortsatt undantag från stora exponeringar i så motto att vi tillåts hålla en motpart över 25 % av kapitalbas men under 100 % av kapitalbas (För sparbankerna är undantaget alltid Swedbank). Observera här särskilt Artikel 507 CRR som visar på en framtida vilja att utvärdera och ev. ta bort undantag från stora exponeringar. Borttag av undantag av detta slag kan få till följd att det

svenska systemet med några få aktörer kopplade mot riksbanken (RIX) och övriga aktörer kopplade till någon av RIX-bankerna helt omöjliggörs, vilket får till följd att mångfalden på den svenska bankmarknaden riskerar att undanröjas.

För att kunna fortsätta bevilja krediter och bidra till tillväxt på sin marknad i tider av kraftigt ökade kapitalkrav i bankerna så anser sparbankerna att det är viktigt att den s.k. SME-supporting factor (som multiplicerar kapitalkravet för krediter till små och medelstora företag med 0,7619) bör bibehållas och helst utökas till att omfatta även investeringar i gröna och sociala tillgångar (enligt European Commission High Level Expert Group on Sustainable Finance definition). Sparbankerna är en viktig faktor för tillväxten och en väl fungerande företagsmarknad även utanför storstäderna. Därför behöver sparbankernas förutsättningar just i denna diskuterade del beaktas.

Vi utvecklar och diskuterar gärna våra förslag vid möte med departementet den 24 oktober 2017.

 

På uppdrag av Sparbankernas Riksförbund
Ewa Andersen, VD Sparbankernas Riksförbund
Magnus Olsson, VD Dalslands Sparbank

 

Senast uppdaterad: 
2017-10-23