Skriv sökord

Riksgäldens avgifter för insättningsgarantin

Opinion
avgifter för insättningsgarantin

Senast uppdaterad: 20 januari, 2022

Sparbankernas Riksförbund, Förbundet, vill uppmärksamma Regeringen på effekterna av Riksgäldens nyligen genomförda ändring i föreskrifter om insättningsgaranti (RGKFS 2016:2)

Genom myndighetens ändringsföreskrift (RGKFS 2020:3) genomfördes ändringar i bestämmelser om beräkning av avgifter för garantin enligt lagen om insättningsgaranti. Ändringarna föranleddes av avsikten att skapa en incitamentstruktur för minskad risk i företagen. Således ändarades de s.k. indikatorvikterna för de riskindikatorer som beräkningen av risken för fallissemang omfattar och vidare infördes en ny komponent i beräkningen, av den förväntade förlusten i händelse av fallissemang, nämligen frågan huruvida förtaget är en systemviktig bank eller inte.

I korthet innebar ändringarna att systemviktiga banker åtnjöt en reduktion i avgiften till insättningsgarantifonden, därför att dessa banker i händelse av problem kunde antas bli föremål för resolution och därigenom inte skulle orsaka ianspråktagande av medel ur fonden. Den minskning i bidrag till fonden som reduktionen för systemviktiga banker innebar, kompenserades med motsvarande ökning av avgift för ej systemviktiga banker.

I förslaget till ändring av föreskrifterna ingick att ersätta riskindikatorn kärnprimärkapitalkvot med en ny riskindikator för kapitalkravskvot i beräkningen av risken för fallissemang. Denna del av förslaget genomfördes inte. En effekt av förslaget i denna del skulle, om det hade genomförts, ha inneburit att det institutspecifika kapitalkravet i pelare 2 hade påverkat avgiftens storlek. Eftersom systemviktiga banker har kapitalkrav i pelare 2 som i relativa termer är väsentligt större än andra bankers, hade ett genomförande av förslaget i denna del sannolikt inneburit att reduktionen i avgift för de systemviktiga bankerna till följd av systemviktsfrågan, blivit mindre och avgiftsökningen för andra banker i motsvarande mån också blivit mindre.

Resultatet av ändringen har varit kännbart för Sparbankerna. För enskilda Sparbanker har den årliga avgiften till fonden ökat med ansenliga belopp. Avgiftshöjningar om 2 – 3 mkr / år bland de minsta Sparbankerna, förekommer i stor utsträckning. Sådana ökningar motsvarar ofta mer än fördubblade avgifter. Avgiftshöjningen har fullkomligen överraskat Sparbankerna, eftersom Riksgäldens konsekvensbeskrivning i det remitterade förslaget till ändrade föreskrifter (RG 2020/387) inte innehållit annan upplysning än att avgifterna enligt förslaget skulle öka för vissa banker och minska för andra.

Förbundet uppfattar att genomförandet av ändringen har inneburit ett administrativt och ekonomiskt gynnande av systemvikiga banker på bekostnad av ej systemviktiga banker, samtidigt som någon ändring i den risk som insättarsystemet är avsett att motverka inte har förekommit. Den aktuella ändringen innebär tillsammans med gällande praxis i resolutionshänseende att systemviktiga banker ges relativa avgiftslättnader avseende insättningagarantin på de ej systemviktigas bekostnad samtidigt som de senare har att fortsatt erlägga resolutionsavgift, trots att endast de systemvikiga kommer bli föremål för resolution. Denna obalans bidrar inte till förtroende för systemet med insättarskydd och krishanteringsåtgärder

Det är härutöver svårt att förstå på vilket sätt som den genomförda ordningen kan anses skapa incitamentstruktur för minskad risk eftersom det enda sättet för en liten och välskött bank att minska avgiften förefaller vara att reducera risken genom att reducera verksamheten. Myndighetsåtgärder som är riskbaserade behöver för att vinna förtroende stå i samklang med andra myndighetsåtgärder. Riksgäldens åtgärder i detta hänseende bör således stå i samklang med motsvarande från FI, i exempelvis kapitalkravsbedömningen. Sådan samklang saknas i detta sammanhang.

Avgifterna till insättningsgarantin är en viktig fråga för instituten som omfattas. Systemet behöver vara stabilt och förutsägbart. Enligt Förbundets mening talar skäl för att beräkningsgrunderna bör preciseras i lag istället för myndighetsföreskrifter. Härigenom skulle ett annat ändringsförfarande med tydligare motivering och konsekvensutredning åstadkommas.

Förbundet har sammanfattningsvis mycket svårt att se skälighet och rättvisa i den nu gällande ordningen och är mycket kritiskt till det sätt som ändringen genomförts på. Förbundet vill mot denna bakgrund föreslå att regleringen omarbetas och görs rättvis samt genomförs i lag istället för myndighetsföreskrifter.

Med vänliga hälsningar

Ewa Andersen                                          Bengt Nordström

Vd

Sparbankernas Riksförbund

Lena Karlsson
Lena Karlsson
lena.karlsson@sparbankerna.se
Dela sidan: