REMISSYTTRANDE Förslag till EU-direktiv om hantering eller köp av krediter och om ianspråktagande av säkerheter

Sparbankernas Riksförbund, nedan benämnt Förbundet, får härmed avge yttrande över rubricerat förslag, nedan benämnt förslaget.

Allmänt

Förbundet har svårt att se att de föreslagna reglerna skulle medföra förbättringar i avsedda hänseenden för svenskt vidkommande. Förbundet avstyrker förslaget och får i det följande särskilt kommentera några aspekter av förslaget.

 

Investeringar i nödlidande lån

Förbundet anser inte att förslagets beskrivning av stora volymer av nödlidande krediter och de problem som dessa medför för banker, passar på situationen i svenska kreditinstitut. I Sverige är omfattningen av nödlidande krediter mycket begränsad och hanteringen av sådana krediter utgör inget problem för instituten. 

Enligt Förbundets uppfattning finns därför inget behov av den föreslagna regleringen, för svenskt vidkommande. Istället anser Förbundet att förslaget medför onödig reglering och därför inte bör förverkligas.

 

Ett av ändamålen med förslaget är att befria banker som är tyngda av nödlidande krediter från bördan med att hantera dessa krediter. Förbundet noterar att förslaget verkar bygga på förutsättningen att det är en fördel att havererade krediter avskiljs från bankers ordinarie verkssamhet för att istället handhas av andra aktörer. Förbundet menar att sådan lösning många gånger kan vara fördelaktig av olika skäl, men anser inte att ett avskiljande är att föredra i alla lägen. Tvärtom har kreditinstitut som misslyckats i kreditgivningen såväl kortsiktigt som långsiktigt mycket att vinna på att själva ta hand om och avveckla nödlidande krediter som instituten är ansvariga för.     

 

Ett annat ändamål med förslaget är att underlätta utvecklingen av en marknad för investeringar i nödlidande krediter. Det kan påpekas att arbete med nödlidande krediter sällan består i att enbart ianspråkta säkerheter och säga upp krediter. Ett framgångsrikt arbete med avveckling av nödlidande krediter måste istället alltid vara långsiktigt och bygger i stor utsträckning på omförhandlingar av kreditvillkor och rekonstruktioner som innefattar ackordskomponenter, i syfte att möjliggöra tillfrisknande hos krediterna. Det kan enligt Förbundets uppfattning inte ligga i samhällets intresse att nödlidande krediter med överlevandspotential avvecklas i onödan. Investering i nödlidande krediter måste enligt Förbundets mening innebära en beredskap för långsiktigt arbete med krediter och följaktligen även lång kapitalbindning. Förbundet uppfattar inte att förslaget är ägnat att stimulera ett sådant synsätt, vilket riskerar ge negativa konsekvenser för värderingen av nödlidande krediter. Kostnaderna för detta kommer inte bara landa på aktuella kredittagare, utan istället spridas i samhället.

 

Oaktat detta förefaller förslaget även innebära att krediter som någon gång blivit nödlidande och i samband med det överlåtits till en kreditförvärvare, långsiktigt kommer att ägas utanför banksystemet i strukturer som påminner om värdepapperisering. Förbundet ifrågasätter som sådan utveckling bör stimuleras.  

 

Regler om påskyndat ianspråktagande av säkerhet

I förslaget görs gällande att förfaranden för exekution i såväl lös som fast egendom skulle vara onödigt krångliga och onödigtvis förutsätta involvering av domstol.  Förbundet anser inte att beskrivningen passar på svenska förhållanden och har därför svårt att se något behov av den föreslagna regleringen ur svenskt perspektiv. Tvärtom är de svenska exektionsformerna väl fungerande och rättssäkra. Domstol involveras endast i de fall en gäldenär gör invändningar mot ett krav, i övriga fall handläggs ett ärende av kronofogdemyndigheten. Inget hindrar en borgenär och gäldenär att komma överens om hur en pant ska realiseras. 

 

Förbundet har svårt att förstå fördelarna med det påskyndade förfarandet även i länder där situationen stämmer överens med den bild som beskrivs i förslaget, eftersom en exekutionsgäldenär som inte är överens med exekutionssökanden, under vissa förutsättningar ändå har möjlighet att påkalla domstolsförfarande i vissa avseenden.  

 

Datainsamling

Förslaget medför omfattande skyldighet att rapportera uppgifter till behöriga myndigheter, såväl beträffande överlåtelser av fordringar som beträffande genomförda exekutionsföraranden. Förbundet anser att rapporteringsbördan inte står i proportion till den nytta som den kan medföra och att reglerna om datainsamling bör tas bort om förslaget genomförs i övrigt. 

  

 

Stockholm den 9 maj 2018

 

SPARBANKERNAS RIKSFÖRBUND

Ewa Andersen, Verkställande Direktör och Bengt Nordström

 

Senast uppdaterad: 
2018-05-09