Skriv sökord

REMISSYTTRANDE EU-kommissionens förslag om alternativ tvistlösning för konsumenter

Remisser
REMISSYTTRANDE remissvar

Senast uppdaterad: 21 december, 2023

Sparbankernas Riksförbund har lämnat remissvar till Finansdepartementet EU-kommissionens förslag om alternativ tvistlösning för konsumenter. Vi ställer oss generellt positiv till kommissionens ambition att förbättra tillgången till alternativ tvistlösning för konsumenter men har vissa invändningar.

Sparbankernas Riksförbund (SR) ställer sig generellt positiv till kommissionens ambition att förbättra tillgången till alternativ tvistlösning för konsumenter men har vissa invändningar. Kommissionen konstaterar att undersökningar påvisar brister i tillgången till tvistlösningsmekanismer inom EU, i synnerhet vid gränsöverskridande handel. I Sverige fyller Allmänna Reklamations Nämnden (ARN) en mycket viktig funktion. Utifrån ett svenskt perspektiv är det därför viktigt att säkerställa att ARN inte påverkas negativt av de mer detaljerade regleringarna i det reviderade direktivet och att myndighetens kapacitet att hantera ärenden inte blir lidande.

Kommissionen föreslår en utvidgning av tillämpningsområdet vilket innebär att inte enbart tvister som har sin grund i ett avtalsförhållande omfattas, utan även andra konsumentaspekter till exempel kopplat till förhandsinformation och andra icke-kontraktsrättsliga situationer ska kunna prövas, art 1.1 (b). Till denna artikel följer en lång uppräkning av sådana slags ärenden (punkterna i-iiv). Det är dock viktigt att ha i åtanke att den alternativa tvistlösningsmekanismen inte får bli alltför för komplex att hantera.

Tvistlösningen inom ARN bygger idag på ingivna skriftliga handlingar från vardera part. ARN gör inte egna efterforskningar för att ta in ytterligare bevisning eller ordnar muntliga förhör. Av förordning (2015:739) med instruktion för ARN framgår att ärenden får avvisas för de fall en prövning av ärendet skulle hindra myndigheten från att fungera effektivt, med hänsyn till myndighetens arbetsformer eller av något annat skäl allvarligt. Det finns en risk för att tvistlösningsmekanismerna behöver avsätta mer tid och resurser för att hantera inkommande ärenden som de sannolikt ändå kan behöva avvisa. De praktiska konsekvenserna av det utvidgade tillämpningsområdet för tvistlösning bör därför noga analyseras.

Den nytillkomna art 1.1 (b) innefattar bland annat att invändningar avseende tillgång till tjänster (v) samt rätten att byta leverantör (vi) ska prövas. Av skäl 5 framgår att direktivet innefattar även de situationer som kan uppstå redan innan ett avtalsförhållande uppkommer, till exempel om en kund vill byta bank och anser sig bli diskriminerad i samband med detta. Skyldigheten att tillhandahålla ett betalkonto med grundläggande betalfunktioner följer av 4 (a) kap, 1 § i Betaltjänstlagen. Skyldigheten gäller dock inte om det skulle strida mot lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller om det finns särskilda skäl mot att tillhandahålla konsumenten ett betalkonto. Det råder strikt meddelandeförbud avseende misstanke om penningtvätt eller terrorismfinansiering. Som obehörigt röjande avses dock inte när uppgifter lämnas till en tillsynsmyndighet eller en brottsbekämpande myndighet, enligt nuvarande skrivning i lagen om åtgärder mot penningtvätt- och terrorismfinansiering.

Frågan uppstår om i vilken mån en betaltjänstleverantör kan lämna uppgifter till en alternativ tvistlösningsmekanism om att en tjänst inte kan tillhandahållas med AML/CTF-misstanke som grund, utan att riskera obehörigt röjande. Konsumenters rätt att öppna bankkonto samt byte av bank ryms inom tillsynsarbetet inom ramen för Finansinspektionens uppdrag, och där det är tydligt reglerat att en bank eller annan betaltjänstleverantör kan dela med sig av rutiner och riskbedömningar utan att agera i strid med meddelandeförbudet. En kund kan också alltid vända sig till domstol för att få ärendet prövat, och även i det fallet kan en bank/betaltjänstleverantör med befriande verkan röja sekretessen.

I direktivet föreslås vidare att informationsskyldigheten om hur näringsidkaren ställer sig till konsumentens möjlighet att vända sig till en alternativ tvistlösningsmekanism tas bort. SR har svårt att se motiveringen till varför informationen utgår och från företagens perspektiv kan tillhandahållandet av denna konsumentupplysning inte ses som särskilt betungande.

SR ser dock positivt på att direktivet utökar tillämpningsområdet till att även inkludera tvister rörande digitalt innehåll, art 1.1 (a). Det framstår som rimligt att även denna typ av produkter/tjänster kan bli föremål för prövning inom EU och såvitt SR erfar så prövar ARN sådana slags ärenden redan idag.

Stockholm den 2023-12-01

SPARBANKERNAS RIKSFÖRBUND
Björn Elfstrand, Verkställande Direktör och Marie-Louise Ulfward, Chefsjurist

Kerstin Olby
Kerstin Olby
Kommunikatör för Sparbankernas Riksförbund
kerstin.olby@sparbankerna.se
Dela sidan: