Brev till Finansinspektionen

Finansinspektionens tillsynsrapport Nr 3, Kartläggning av marknadsrisker i sparbankerna

Sparbankernas Riksförbund, nedan Förbundet, har tagit del av rubricerad rapport som innehåller kritik av förhållandevis allvarligt slag riktad mot svenska Sparbanker. Förbundet finner anledning att fästa inspektionens uppmärksamhet på några omständigheter och förhållanden med anledning av inspektionens slutsatser.

Först vill Förbundet uttrycka uppskattning över att Sparbankerna blivit uppmärksammade med den aktuella kartläggningen. Förbundet ser kartläggningen som tecken på prioritering av Sparbankerna i tillsynen. Sparbankerna välkomnar fler tillsynsinitiativ från myndigheten mot bakgrund Sparbankernas betydelsefulla funktion för stora delar av landets innvånare.   

I rapporten drar FI ett antal slutsatser om marknadsrisker i Sparbanker. Inledningsvis konstateras att marknadsriskhanteringen i de flesta fall är acceptabel och att riskexponeringen är måttlig. FI upplyser samtidigt att kartläggningen visar att vissa Sparbanker inte tycks ha tillräcklig kontroll över sina marknadsrisker vilket skulle kunna leda till oväntade och stora förluster samt innebära att vissa Sparbanker bryter mot regler om riskhantering.

Det är ett uppenbart negativt betyg som FI ger kollektivet av Sparbanker. Även om marknadsriskhanteringen i det flesta fall betecknas som acceptabel, varnar myndigheten för oväntade och stora förluster samt regelbrott till följd av otillräcklig kontroll över marknadsrisker i vissa Sparbanker.

Mot denna bakgrund finns anledning att närmare undersöka det underlag på vilket FI har dragit aktuella slutsatser med avseende på marknadsriskhanteringen. Den aktuella undersökningen har genomförts i en web-enkät bestående av 25 frågor. Av dessa handlar enligt Förbundet endast 7 frågor om riskhantering, nämligen följande:

3a) Hur mäts risken, särskilt kreditrisken och kreditspreadrisken, för portföljen/portföljerna?
4a) Vilka befattningshavare och vilka funktioner inom banken ansvarar för portföljen/portföljerna?
4b) Hur är ansvaret uppdelat mellan olika befattningshavare och funktioner, vilka befattningshavare upprättar och bevakar positionerna?
4c) Hur bestäms limiterna, vem beslutar om limiterna och var kontrolleras limiterna?
4d) Hur observeras den externa ratingen av innehaven och hur följs ratingen upp?
4e) Hur hanteras innehav som nedgraderas under en eventuell ratinglimit?

I enkäten har svaren lämnats i kortfattad form, genom inmatning i svarsceller. Till frågorna har ingen upplysning lämnats om omfattning och detaljeringsgrad i det begärda svaret. Enkätformen kan i sig uppfattas bygga på förutsättningen att de svar som efterfrågas, ska formuleras mycket kort. Det kan därför antas att många svar varit av högst summarisk karaktär, som endast beskriver huvuddragen i respektive Sparbanks hantering.

Den språkliga aspekten på frågorna och svaren föranleder också reflexion. Enkätens frågor är ibland formulerade på sådant sätt att det kan vara svårt att förstå vad som efterfrågas. Exempel på sådan oklarhet är frågorna nr 4a och 4b som rör ansvaret för portföljerna. Det framgår inte vilket slag av ansvar som avses i dessa frågor. Förbundet anser att det kan finnas olika slags ansvar för en viss portfölj och att det därmed måste finnas hög risk för missförstånd på grund av frågornas formulering.  Ett annat exempel på oklarhet finns i fråga 4e, där ordet hanteras kan uppfattas på olika sätt eftersom ingen precisering ges beträffande den hantering som avses.

 

Förbundet ställer sig tvekande till att svaren på de ställda frågorna skulle utgöra ett tillräckligt underlag för de slutsatser som FI drar i rapporten. Omfattningen av ställda frågor är liten, språkliga ofullkomligheter förekommer i frågorna och svaren torde ha lämnats med olika utgångspunkter. Förbundet anser att FI:s slutsatser vilar på ett begränsat och högst osäkert underlag.

Förbundet har i sammanhanget också förvånats över den minst sagt ovanliga formuleringen ”visat att det tycks”. Formuleringen är försåtlig och direkt ägnad att uppfattas som att det vore visat att vissa Sparbanker inte hade tillräcklig kontroll över sina marknadsrisker. Förbundet menar att inspektionens uppfattning inte är ett förhållande som behöver beskrivas i termer av vad som har visats eller inte har visats, så länge det handlar om inspektionens tyckande.

För allmänheten är rapporten ägnad att uppfattas som en beskrivning av vederlagda fakta. Allmänheten är van vid att FI publikt kommunicerar kritik mot företag i samband med att sanktioner beslutas. Sådan kommunikation rör förhållanden som varit föremål för hantering i myndighetens sanktionsprocess, i vilken berört företags anspråk på rättssäker behandling tillgodosetts. Trots att den aktuella rapporten tillkommit på helt annat sätt, riskerar kritiken i rapporen att uppfattas ha samma relevans som all annan kritik som FI riktar mot företag.  

 

Den nu aktuella rapporten omfattar 59 Sparbanker. Det kan hävdas att omfattningen av kartlagda Sparbanker är tillräckligt stor för att negativa betyg inte skulle kunna kopplas till en enskild Sparbank och att således inga risker skulle vara förknippade med en offentlig publicering av rapporten. Detta är enligt Förbundet en mycket vansklig uppfattning eftersom alla Sparbanker kännetecknas av samma speciella egenskaper och eventuella skillnader mellan Sparbanker i praktiken inte uppfattas av allmänheten. Rapporten är mot denna bakgrund snarast att uppfatta som en myndighetens varning som träffar alla Sparbanker i precis samma utsträckning.      

I rapporten säger FI att den otillräckliga kontrollen över marknadsrisker som kartläggningen visat att vissa Sparbanker tycks ha, skulle kunna innebära risk för förluster och att vissa Sparbanker inte följer gällande regler om mätning, styrning och kontroll av marknadsrisker.

Förbundet menar att detta resonemang är tendentiöst. Att brister i riskhantering typiskt innebär risk för förluster och oftast innebär bristande regelefterlevnad är självklarheter. Att emellertid upplysa om detta förhållande i anslutning till de bedömningar om brister som FI gör i rapporten, tjänar enbart syftet att inge allmänheten uppfattningen att graden av säkerhet i myndighetens slutsatser skulle vara hög.   

FI säger i rapporten att ”Så länge bristerna består finns det en risk för oväntat stora förluster och därför kan bankerna behöva hålla ytterligare kapital utöver minimikravet för att ta höjd för detta”. Förbundet menar att den aktuella rapporten under inga förhållanden kan läggas till grund för ett kapitalkrav avseende marknadsriskhanteringen i pelare 2 för Sparbanker.

Förbundet anser sammanfattningsvis att rapporten om kartläggningen är missledande eftersom den drar långtgående och spekulativa slutsatser på ett begränsat och bristfälligt underlag samtidigt som rapporten kan uppfattas som uttryck för utredda förhållanden. Förbundet har, som inledningsvis sagts, ingen kritik att rikta mot själva att kartläggningen genomförts och att den läggs till grund för fördjupad tillsyn vid de Sparbanker som FI anser visa brister i något avseende.

Förbundet vill föreslå FI att under alla omständigheter fortsätter handläggningen av ärendet genom att kommunicera sina bedömningar om brister i marknadsriskhanteringen, med de Sparbanker som FI menar visa tecken på brister härvidlag. Härigenom skulle även bli möjligt utreda eventuella korrelationer mellan brister i riskhantering och hög riskexponering samt kapitalstyrka – relevanta förhållanden om vilka den aktuella rapporten lämnar läsaren i total okunskap.

Förbundet vill avslutningsvis ta upp en fråga av marginell betydelse. Enligt rapporten omfattar kartläggningen de 59 Sparbanker som FI har tillsyn över. Förbundet menar att dessa rätteligen ska vara 60 och att således någon av landets Sparbanker har fallit utanför kartläggningen.

 

Stockholm den 30 maj 2018

 

Sparbankernas Riksförbund   

Ewa Andersen, Verkställande direktör och Bengt Nordström

 

 

Senast uppdaterad: 
2018-05-30